Minnen från ett derby

I väntan på bättre tider skall jag passa på att berätta en historia från den senaste seriematchen, derbyt mellan AIK och vraken den 28 maj.

Det var uppfriskande att kliva av tunnelbanetåget vid Solna station och slippa se poliser med barsk min som spanar över befolkningen och knycker deras öl. Tydligen var jag inte ensam om att tycka så för istället för de hetsiga tillropen och aggresiva ramsorna som av okänd anledning alltid brukar uppstå när man möter den närmast obligatoriska patrullen vid rulltrapporna så var det bara glada och lättsamma sånger på perongen och rulltrappan nu. Inte heller utanför tunnelbanan fanns någon polis i sikte. Faktum är att jag kunde komma ända till norra stå utan att se någon arbetare i polisuniform. Men där blev jag besviken.

Runt hela norra hade man ställt upp ett stort kravallstaket med små boskapsfållor där besökarna i sedvanlig ordning blev skyddsvisiterade innan man fick visa säsongskortet och kliva in på läktaren. Det hela gav mig en klump i bröstet eftersom detta är helt fel utveckling och dessutom plockade fram de mest negativa minnena från hockeyn där man också tvingats igenom dessa boskapsfållor likt grisar på väg till slakt och blivit masakrerad av andra grisar - förlåt, besökare - som pressat på från olika håll för att komma fram genom åren. Faktum är att detta gett upphov till kraftigt minskat intresse att gå gå på Hovet hos undertecknad. Jag kan dessutom faktiskt inte påminna mig om att det någonsin varit bråk vid biljettkassorna på norra, utan har snarare uppfattningen att det hela brukar fungera riktigt smidigt med tanke på publiktrycket, och att personalen som har den otacksamma rollen att kladda på alla människor brukar vara riktigt artiga och trevliga när de gör det. Det var de förvisso nu också vilket balanserade situationen något. Men den som kom på idén med slaktfållor vid entréerna bör snarast avgå eller tänka om.

Matchen i sig var riktigt underhållande och rolig att se på och dessutom blev det vinst! Jag hade dessutom förmånen att göra mig bekant med några trevliga lirare på läktaren jag inte tidigare sett eller talat med. Tyvärr kommer jag nog aldrig att vänja mig vid att capon hyschar klacken. Särskilt inte när klacken sjunger AIK-ramsor och klackledaren hyschar genom PA-systemet och kör igång bajenramsor a la "Alla suger kuk (i KGB)" istället. Jag vissnade och drog igång en egen bajenramsa när de andra tystnat (!). En av mina nya polare kommenterade "Du, det här är nog inte riktigt rätt plats att sjunga den ramsan" Men jag förklarade att om ni sjunger bajenramsor får väl jag också göra det. Alla stirrade vid det här laget i min riktning och förhoppningsvis var det en eller ett par av dem som fattade poängen...

Utanför borgen gjorde sig regnet påmint. Under matchen tänkte jag inte ens på att det regnade och spelet flöt på bra som om det vore torrt och fint på planen. Tyvärr hade slaktarn kommit på att han ville fösa boskapen i en annan riktning än dit individerna själva ville - hem - så man hade flyttat kravallstaketet till Råsundavägen för att tvinga folk norrut. Detta har poliserna roat sig med från tid till annan, men tidigare har man kunnat hitta fram igenom East. Den här gången hade man inte bara bestämt att förstöra för privata människor, utan även för de privata företagen genom att spärra av entrén till krogen (och de andra haken innanför avspärrningen). Istället blev det till att promenera norrut genom regnet. För oss som inte rör oss i Solna mycket mer än när det vankas fotboll och AIK-aktiviteter är detta lite frustrerande eftersom man inte har en aning om var man ska ta vägen. Men jag tänkte det var bäst att följa med strömmen. Vissa vek av både här och där, men jag följde med vad jag uppfattade som huvudströmmen och någonstans i höjd med Arlanda vände vi åter söderut. Ok, jag kanske tar i en gnutta. Tyvärr fick inte folkhopen plats på trottoaren så jag och många andra fick plaska omkring på körbanan med livet som insats bland bilarna som i sin tur ömsom tvärnitade när någon ramlade in framför motorhuven och ömsom tokgasade när de såg en lucka mellan människor. Möjligt att de även blev lite irriterade där bakom ratten av att stå stilla/röra sig i promenadlunk på väg hem från jobbet till den väntande familjen.

Medan regnvattnet rann ner från hårbotten över pannan ner i ögonen tänkte jag att jag skulle skriva ett argt inlägg här på bloggen när jag kom hem och tacka alla skattesmitare som förmodligen varit med och minimerat idiotin genom att begränsa resurserna. Med mer pengar hade säkert avspärrningen varit ännu värre. Detta får härmed anses vara gjort. Normalt sett har jag inte mycket till övers för människor som vill vara med och dela på vinsterna utan att själva chippa in till potten.

Hur som helst, efter en tids vandring genom regnet kom vi äntligen fram till en pendeltågsstation. Den var smockfull av människor i både grönavita kläder och svartgula och det krävdes beslutsamhet för att tränga sig ned för trapporna till perongen. En tjej i bajenutstyrsel fick spel och började hysteriskt slå på en ung man i gnagarkläder och skrika "Stick härifrån!" nere på perrongen. Killen stod med händerna i byxfickorna och såg förvånad ut, men tjejen kunde inte besinna sig förrän ett bra tag senare. Jag tittade roat på den komiska situationen, medan jag upptänkte många rädda och oroade ansikten runt omkring som inom sig såg början på kravaller. Och ärligt talat hade jag inte blivit förvånad om det stormat fram riddare med knogjärn för att hjälpa till på båda sidor. Efter ca tio minuter hade vi väntat ett tag på tåget och efter ytterliggare fem hade vi väntat i en kvart. Som tur var hade jag kalendern fri fram till morgonen då jag skulle upp tidigt för att gå till jobbet så jag hade tid på mig. Efter en halvtimmes väntan bland alla bajare och trötta, blöta och griniga människor så kom tåget äntligen till sist.

Vid Centralen steg jag av och började gå mot trappan som leder ned till pendeltågsgången under spåren. En bit framför mig gick ett gäng tolvåringar som viftade med hemmagjorda AIK-flaggor och sjöng med barnslig glädje om sitt (och mitt) lag. Plötsligt hör jag en vuxen mansröst genom folkmassan ropa "Kom då Gnaget!" samtidigt som jag ser en snubbe i 30-årsåldern med en KGB-tatuering på armen slänga sig över muren som finns runt trappen för att skydda folk från att ramla ned. Där blev han hängande för ett ögonblick med armen utsträckt mot pojkarna innan han slutligen tippade över. Som tur var så landade han på en tjej som masakrerades under hans bastanta kropp och ölkagge. Oskadd kunde han resa sig och rusa vidare nedför de återstående trappstegen. Där i trängseln rev han omkull en annan tjej på sin jakt på tolvåringarna.

När jag gick förbi tjejen och såg hennes uppskrapade knän och våta ögon där hon satt på trappsteget i finkläder med någon slags paket i en kasse kunde jag inte låta bli att fundera över om detta verkligen var målet med polisens strategi och om det inte hade varit bättre att ägna skattemedlen till något bättre och låtit folk komma hem till sina sängar på enklast snabbaste vis istället för att tvinga ihop dem ut på villovägar och riskera deras hälsa i form av våld, bilolyckor och förkylning. De som vill jaga tolvåringar eller slåss med likasinnade kommer obönhörligen göra det ändå. De enda som drabbas av detta är vi vanliga medborgare, där vissa inte ens varit på matchen...